Det var ett tag sedan! Jag har den senaste veckan inte känt något behov av att skriva av mig. Det har varit skönt att bara vara i mig själv. Men idag vill jag dela med mig av något spännande som jag gjorde igår!
 
För ett par veckor sedan fick jag en "läxa" av fysioterapeuten jag går till på Länsänt. Jag skulle boka en kroppsbehandling. Detta för att 1. utmana mig själv att vara med min kropp och 2. för att ge min kropp uppmärksamhet och kärlek. Länge funderade jag på vad jag skulle välja, skulle det bli massage, ansiktebhandling eller kanske något kurbad? Det finns så mycket att välja på och jag visste inte alls vad jag ville göra. Men sen en dag snubblade jag in på hemsidan hos ett företag här i Sandviken som heter Frirum, och såg att de erbjöd en behandling som heter "Rosenbehandling". Redan när jag läste bekrivningen av behandlingen väcktes mitt intresse och jag började läsa på om det som kallas "Rosenmetoden". 
 
Rosenmetoden är en psykologiskt orienterad kroppsbehandling, som marknadsförs som en behanglig avslappningsbehandling som kan leda till ökad självinsikt. Behandlingsmetoden är baserad på sambandet mellan muskelspänningar och minnen från tidigare traumatiska upplevelser, stress och undantryckta känslor som satt sig i en öm och spänd kropp. Avspänningen sker när beröringen når in till det omedvetna och smärtan kan komma upp till ytan och fysiskt och känslomässigt genomlevas.
 
Behandlingen ligger inom alternativmedicinen och vad jag förstår finns det inga vetenskapliga bevis för att metoden fungerar, men forskning pågår på bla Karolinska instituet. Jag har alltid sett mig som en väldigt vetenskapligt orienterad person och har haft svårt att tro på sånna här alternativa behandlingar. Men i det här fallet kändes det rätt på något sätt. Som att jag bara måste prova. 
 
Någonstans känner jag att min resa mot friskhet, frihet och acceptans inte kan fortsätta enbart med samtalsterapi. Jag har känt att MediYogan har varit en stor del av tillfrisknandet och att jag behöver arbeta på relationen med min kropp på en fysiskt sätt också. Förstå mig rätt, samtalen har också hjälp. Hur mycket som helst. Men i kombination med en kroppslig resa. Så jag konsulterade med min fysioterapeut som nästan skrek "Ja!", självklart skulle jag testa en Rosenbehandling! 
 
Sagt och gjort, igår var jag där. Och det var helt fantastiskt! Jag fick ligga på ett massagebord och terapeuten liksom rörde lätt över båda baksida och framsida av min kropp. Samtidigt berättade hon för mig vad hon tänkte när hon rörde vid vissa spända muskler. Tex frågade hon mig "Nathalie, du är inte van att ta en så stor plats va?". Så i kombination med beröring och reflektion rann tårarna och jag upplevde en massa olika kroppsliga förnimmelser. 
 
Något av det jag kände starkast var en känsla av att teraputens händer var stora! Jag kände mig så himla liten. Nu är ju jag 178 cm lång och överviktig, och är inte på något sätt en liten person. Men jag kände mig så himla liten när jag låg där. När jag berättade det för terapeuten sa hon "Ja, du kanske inte är så stor på insidan?". Nä, kanske inte? 
 
Efter behandlingen hade jag tokigt med mjöksyra i kroppen. Trots att det inte handlade om mer än beröring och avslappning så kändes det som jag hade tränat hårt. Och jag var så avslappnad! Mina axlar hade sjunkit rejält och jag kände att min hals var längre än när jag kom dit. Väl hemma somnade jag och sov ett par timmar, och idag känns det lite som träningsvärk i kroppen, främst i ryggen. 
 
Så jag är helt såld. Och jag kommer definitivt gå dit igen. Det är så himla svårt att förklara vad som händer under behandligen, det måste nästan provas! Såklart handlar det väl lite om inställning, om man inte alls tror på att det funkar så är kanske inte kroppen så mottaglig.. Men eftersom jag, som är skeptisk till det mesta som inte är svart eller vitt, tycker att detta var grymt så kanske du som också är tveksam törs testa? 
 
Om du vill läsa mer kan du börja här, på hemsidan för Axelsons Gymnastiska Institut. 
 
Både under behandligen och nu efter känner jag en enorm tacksamhet och skuld till min kropp. Tänk allt den har burit mig igenom. Den har alltid rest på mig, hållt mig upprätt och tagit mig framåt. Trots att jag hatat den så mycket och har gjort den så illa. Det är fan villkorslös kärlek. Och nu vill jag bara ge tillbaka!
 
 
Eftersom det har varit sol ca 2 timmar här den senaste veckan tänkte jag att en fin och solig höstbild kunde muntra upp lite! Så insup alla färger och kom ihåg att det är genom sprickorna som ljuset kan sippra in. Vi hörs!