15 februari 2020

Kärlek!

I huvudet på Nathalie

Igår var det alla stjärtars dag så varför inte passa på att ge uppskattning till den som betyder allra mest för mig - mig själv?!
 
Skämt åsido, det finns så många som förgyller mitt liv och som jag skulle vilja skicka 100 röda rosor till. Inte bara igår, utan varje dag, året om! Jag tänker att om jag inte nämnt någon har jag inte glömt någon. Ni som känner er träffade får ta åt er! ♥♥♥
 
Men nu tillbaka till mig! Förra året skrev jag ett inlägg (som du hittar här) där jag visade en figur över hur mycket av mina tankar som går till figur, vikt, familj och vänner. Så här såg fördelningen ut då: 
 
 
Det var ganska tidigt i min behandling som jag gjorde den här och såhär i efterhand gör det mig verkligen ledsen att se! Det känns som jag förlorat en del av livet när större delen av mitt liv gått åt till att tänka på min figur och min vikt. Det som faktiskt betyder någonting, familj och vänner, har utgjort en dryg tredjedel! Just där och då var det ändå så himla självklart att fördelningen skulle se ut såhär. "Jag måste fokusera på hur jag ser ut så att jag ser "rätt" ut, för då kommer jag bli lycklig och ha mer tid för min familj och mina vänner. De kommer också älska mig mer om jag är smalare."
 
Fel fel fel fel! Ingen utseendeförändring kommer förändra min självacceptans. Det jobbet måste göras inifrån. Och min värdighet sitter inte i hur jag ser ut. Av 10 intressanta saker hos mig har 0 med mitt utseende att göra. Därför var det så skönt när jag här om dagen gjorde en ny fördelning och den såg ut såhär: 
 
 
Alltså wow, vilken förändring jag har gjort. Blir fan lite tårögd när jag tänker på det. Den som är uppmärksam ser att det som tidigare var 4 kategorier nu är 5. Jag valde att lägga till en tårtbit och kalla den för "Reflektion". I den ingår alla tankar jag tänker för att öka min självacceptans. Det är allt från att jag sätter mig ner och funderar på vad jag verkligen känner till att tacka mig själv för allt jag gör för mig själv. Man skulle kunna säga att det är det tidigare självhatet som bytts ut mot tankar om självacceptans och kärlek till mig själv. Tankar om att göra det som är bäst för mig och min kropp. 

Jag tänker att jag har kommit en bra bit på vägen, men inser också att jag har mycket kvar att jobba på. Dock är jag ödmjuk inför det, jag tillåter det att ta tid. Sen är jag  övertygad om att man aldrig blir "klar" med sig själv. Likt vilken annan relation som helst måste man vårda den. 
 
Jag hoppas ni alla får en underbar fortsättning på helgen och att ni tar han om er själva! 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress