I helgen har jag haft besök av min systerdotter och vi har haft det supermysigt! Idag är det måndag och det känns skönt att starta veckan med lite energi från en helg med henne. Kan säga att det verkligen behövs! Ute piskar regnet, det är typ 12 grader, det var mörkt när jag gick upp imorse och mina D-vitamindepåer börjar sina. Förstå mig rätt, jag gillar verkligen hösten. Det är svalt och skönt, jag älskar att höra ljudet av regn och mörkret gör att man kan tända en massa ljus. Men det mysiga följs av någon typ av höstdepression. Jag tror inte jag är den enda som kan känna sig lite lägre än vanligt när vi börjar gå mot mörkare tider. Så för min del är det dags att börja med tillskott av D-vitamin, vara nogrann med att äta ordenligt och röra på mig. Så mycket enklare sagt än gjort. 
 
Just nu befinner jag mig i en liten dipp i mitt humör, inte deprimerad, men jag känner mig lite låg och omotiverad. Jag har bråkat med min ätstörning i ett par dagar nu och det tar så himla mycket energi. Det vi bråkar om är att jag vill fokusera på att må bra och inte tänka på hur min kropp ser ut, medan ätstörningen vill att jag ska hoppa över mål och enbart tänka på min vikt och min figur. Den säger att jag skulle må bättre om jag tappade i vikt, att jag skulle bli mer omtyckt och älskad då. Och jag säger att jag förtjänar att bli älskad och omtyckt oavsett hur mycket jag väger. Den här kampen stjäl energi som jag skulle behöva ha för att orka måltidsplanera, handla, laga mat och motionera. 
 
Så, hur ska jag lyckas hitta glöden igen? Den strategi jag har är att bara forstätta kämpa emot ätstörningen, fortsätta äta och så kommer rösten snart bli mindre. Liksom bara trotsa den, be den dra åt helvete, inte falla för den. Det är så himla svårt, men jag använder min matdagbok och mina vänner till att ventilera känslorna. Sätta ord på dem. Då blir det lite enklare. Jag ska också till Länsät på onsdag, och efter jag har varit där brukar motivationen stiga. Dessutom ska jag på MediYoga där imorgon, vilket även det kan ge mig en nytändning. Men idag handlar det om att ta timme för timme, måltid för måltid. Och att arbeta med hjärnan, använda logiskt tänkade som en distraktion och ett ångestdämpande medel. 
 
Det är ett välkänt fenomen att ångest dämpas om man får använda logiskt tänkande. Tex lösa sudoku eller lösa en ekvation (yes jag är lite nörd och gillar ekvationer). Men av erfarenhet kan jag säga att det kan vara riktigt svårt att sätta sig ner med något sånt när man får ett ångestpåslag. Därför kan istället andningsövningar kännas mer hjälpsamt. Inom KBT:n använder man sig av en andningsteknik som kallas "andas i fyrkant" för att dämpa ångest. Det man ska göra är att sätta sig stadig med fötterna i golvet och blunda. Man ska föreställa sig en fyrkant framför sig, det ska vara en kvadrat med lika långa sidor. Sedan väljer man ut valfritt hörn att börja vid. När man är redo tar man ett djupt andetag genom näsan och fyller magen med luft. Inandingen ska vara lika lång som den första sidan i fyrkanten. När man kommer till nästa hörn tar man en lite paus innan man andas ut igen, i en utandning lika stor som nästa sida i fyrkanten, Sedan upprepar man detta, man andas sig genom fyrkanten. Det hela går ut på att göra lika lång inandningar som utandningar. Man fortsätter att andas i fyrkanten i antingen ett visst antal fyrkanter eller under en minut. Detta lugnar nervsystemet och gör att ångest minskar. Jag tycker att det är hjälpsamt och har sedan jag lärde mig det använt mig utav det varje dag.
 
 
 
 
Så nu tar jag min andningsövning och krigar mig genom denna dag. Jag har kommit för långt för att sluta nu. Kampen måste fortsätta. Jag VILL att den ska fortsätta!
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress