Under se senaste 8 dagarna har jag mått piss. Jag har varit obotligt trött och faktiskt lite deppig. Trots att jag bara jobbat ca 3,5 dag denna vecka har jag känt mig helt dränerad och somnat typ halv nio om kvällarna. Som vanligt har det intitalt blivit en ond spiral där jag pressar mig själv att må bättre, vilket bara gör saken värre. Men denna gång har jag faktiskt brytit spiralen och lyssnat på mig själv.
 
Förra söndagen vaknade jag och hade ont i halsen, och det höll i sig under måndagen också. Så det är ingen tvekan om att förra helgens trötthet till stor del berodde på någon typ av infektion.
 
Under tisdagen fick jag migrän för första gången i mitt liv. Det hade molnat lite hela dagen men exploderade efter en timmes MediYoga. Läskigt hur det liksom blixtrade framför ögonen och varje ljud var förstärkt med 10. På onsdagen kände jag sviterna från detta och hade ett litet mindre mental breakdown. Nu när yogan och behandlingen ger större och större effekt är det många korkar som flyter upp till ytan och ska tas hand om. Så egentligen är det en bra utveckling, även om det där och då känns som skit.
 
Under torsdagen hade jag rätt stor hälsoångest i samband med ett besök på sjukhuset. Men jag lät ångesten ta sin plats, pratade med en vän om det och till slut kunde jag känna mig lite lugn igen. Många saker förstoras ofta i mitt huvud, men ett sätt för mig att hantera det är att prata om det, liksom få någon annans perspektiv.
 
Igår tog jag ledigt från jobbet och sov/vilade typ hela dagen. Idag har jag inte helle gjort så många knop. Så veckan har inte varit riktigt 100 som jag hade önskat, men jag har låtit mig själv och mina känslor ta plats, och det känns som ett framsteg! Jag är ju det viktigaste jag har, klart jag ska ta hand om mig själv. Det är inte helt enkelt att vara människa, det är viktigt att komma ihåg! Dåliga dagar/veckor/perioder är en del av livet och är inte på något sätt ett misslyckande.
 
Jag önskar er en massa kärlek! Bjuder också på en bild på höstens fina färger, något som alltid får mig att må lite bättre.
 
 
Anonym

Livet är en ständig berg och dalbana, upp och nedgång.
Många önskar sig säkert att livet alltid skulle vara på topp, men frågan är, skulle man uppskatta toppen utan dalen?
Personligen har jag aldrig mått så bra ,som jag gjorde då jag äntligen tog mig ur ett 5 årigt helvete( sånt helvete som folk dör av). Månader efter det var helt fantastiskt,full av livsglädje och tacksamhet för livet.
Nu kanske det är svårt att tänka,"bra att jag mår dåligt,för då kan jag må bra sen" Men jag tror du förstår vad jag menar,även om jag inte lyckas utrycka mig ordentligt.
Sen är det höst, mörkret kommer smygandes och då blir livet lite tuffare. Även om naturen visar spektakulära färger.




Svar: Så är det verkligen! Och jag tror det är sant som du säger, utan dalar, ut vet man då att man har en topp ? Och ja, hösten kan vara rätt tung.. De fins färgerna försvinner snabbt! Jag har redan börjar med tillskott av D-vitamin :P
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress