Igår när jag vaknade var jag ovanligt pigg och sparkade igång dagen tidigt. Ganska snabbt dock kände jag att nåt inte stod riktigt rätt till. Jag hade en sån där molande oro i magen. Oftast när jag känner oro och ångest kan jag peka på vad det är. Jag har lärt mig vad som i min vardag brukar trigga oro och ångest, men den oro jag kände igår kunde jag inte förklara. Inget av det som vanligtvis hjälper mig att lindra oro och ångest fungerade. Jag tappade aptiten helt, kände att jag sjönk in i mig själv och ville inte prata med någon. 
 
På eftermiddagen kom jag till Länsät och hade ett samtal med min behandlare där jag berättade om detta. Jag sa att jag inte kände någon lust till att göra något och att min motivation var körd i botten. Så vi gjorde en andningsövning och satt sedan och pratade, utan att ställa krav på att jag skulle presetera något. Det var väldigt skönt och jag kände mig lite mindre orolig efteråt. Jag känner mig så trygg där och att bara få ventilera under dom förutsättningarna hjälpte. 
 
Efter samtalet gick jag direkt till MediYogan jag går på där varje tisdag. Det första vi gör är alltid att lägga oss ner och bli guidade genom en kroppsscanning. Igår kände jag att huvudet var tungt och det kändes som att det var större än vad det brukar vara. Jag var också grusig i ögonen och hade svårt att slappna av. Men det fina med MediYogan är att man ska acceptera allt man känner och inte försöka förändra någonting. Så jag fick helt enkelt acceptera att det var en sån dag där jag inte kunde koppla av.
 
En timme senare, när passet var klart kände jag mig mentalt dränerad och frös som fan. Jag gick ut till bilen och så fort jag hade stängt in mig kom tårarna. En total mental urladdning. Så befriande. Oron försvann och kvar satt jag med ögonen fulla i tårar och en känsla av lättnad. När jag kom hem tog jag det lugnt resten av kvällen. Klas och jag låg i soffan ett par timmar innan vi till slut gick och la oss tidigt. Jag sov över larmet imorse och när jag väl vaknade kände jag mig otroligt trött. Ganska precis tvärt om mot igår morse. Men idag utan oro i magen. 
 
Jag vet fortfarande inte vad som gjorde mig så orolig igår, men uppenbarligen var det någon typ av signal från kroppen att något inte var riktigt bra. Efter att jag tillät mig själv att vara med mig själv och mina känslor försvann oron. Så moralen i detta inlägg får helt enkelt vara att man måste tillåta sig själv att få vara och känna. Man ska inte trycka bort sina känslor utan istället omfamna dem. Omfamna sig själv. 
 
Hoppas ni alla får en fantastisk dag! 
Anonym

Jag har under större delen av mitt liv, varit omedvetet rädd för känslor.
Tills jag för började titta lite på mig själv, med hjälp av en klok gammal man.
En känsla är nästan aldrig farlig, jag menar det är tråkigt att vara ledsen, men du dör inte av det.
Faktiskt så är det bättre att tillåta sig själv att vara tex ledsen, än att Försöka "bota" sig på något sätt.
När jag kom på det blev mitt liv enklare.
Känslor är en del av livet vi människor har, en ganska stor del faktiskt. Och dina känslor är unika för dig, och spelar en stor roll i vem du är.
Så känn på känslor, och släpp ut de om det behövs.
Ta hjälp med om det behövs, skulle vilja påstå att ingen har blivit lycklig av att undertrycka sina känslor.
Trevligt att läsa bloggen tycker jag

Svar: Du har helt rätt! Jag har tryckt undan dem hela mitt liv, och se vart jag har hamnat! Nu är det en ganska lång uppförsbacke för att lära mig tillåta mig själv att känna, men den kommer jag ta mig upp för. Tack för att du lämnar en kommentar <3
Nathalie Schmidt

Anonym

Skulle vilja dela med mig av min erfarenhet att hantera starka känslor.
Jag har inte lärt mig detta själv, utan blivit guidad av en gammal vis man( träffat flera sådana igenom åren)
Han sa till mig, en känsla oavsett hur stark den är, är inte farlig.
Det är en känsla, den kan inte skada dig.
Bara låt den komma, och gå. Försök inte trycka ner den.
Detta försöker jag ha med mig, och tycker att det hjälper mig i känslomässiga situationer.
Kanske inte alls är något för dig, men nu har du iallafall möjlighet att prova.

Svar: Tack snälla för tipset <3 Som du säger kommer känslan inte att skada mig även om det känns så där och då, viktigt att ta med sig!
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress