Det händer grejer med mig! Jag tycker att det är så himla svårt att se sina egna framsteg. För ju mer jag lär mig om mig själv, desto mer inser jag hur mycket mer det finns att lära. På ett sätt tycker jag att det är helt fanstastisk, man blir liksom aldrig fullärd! Men när det gäller att se sina framsteg så kan det lätt slå bakut. Därför är det viktigt för mig att dels få höra och dels bevisa för mig själv att jag faktiskt gjort framsteg. 
 
Det största framsteget som jag själv kan se är att min ångest har blivit mindre. Det är inte längre mer regel än undantag att jag lägger mig med ångest om kvällarna. När det gäller mat har ångesten sjunkit brutalt mycket. Jag äter allt, jag äter bland folk och jag törs handla allt i affärer. Matdemonen finns alltid där och försöker göra mitt liv surt, men jag har iallafall 8 ggr av 10 kraft att stå emot. Och hur sjukt är inte det framsteget?! Jag är så stolt över mig själv. 
 
Det som fortfarande är svårast för mig är det här med kroppsuppfattning. Jag tycker fortfarande att jag är äcklig och borde gå ner i vikt. Jag body checkar varje dag och törs inte ha vissa kläder på mig. Att tex gå till badhuset är det inte ens på tal om. Aldrig i livet. MEN, det har ändå hänt en del! Jag skulle säga att jag är mer "vågad" i vad jag har på mig. Färg och mönster är inget jag är livrädd för längre, utan jag tar på mig det som jag tycket är fint. Man kan säga att jag börjar hitta tillbaka till min egen stil. Och det känns så himla kul! Jag har tidigare varit rädd föra att "spöka ut" mig, men när jag nu gjort det har jag faktiskt bara fått höra positiva kommentarer. Här är två exempel på kläder som jag för mindre än ett år sedan hade tvärvägrat att ha på mig. Konstig eller hur? För de är ju skitsnygga. 
 
 
Hur har jag då lyckats med detta? Jo, genom KBT. Jag har utamnat mig stegvis för att inse att ingenting händer när jag har på mig en viss typ av kläder. Det började med ett smycke, blev sedan ett par skor och till slut blev det hela outfiten. Hur skönt som helst. 
 
Men som jag skrev innan så är jag inte riktigt i mål på alla punkter. Bikini i badhuset är kvar. Linnen är kvar. Trörjor som inte går ner över rumpan är kvar. Osv osv. Men med små steg framåt så vet jag att jag kommer att komma dit en dag. Det gäller att utmana sig lagom mycket och ett steg i taget. 
 
Det är med body checking är dock fortfarande något jag håller på med och som verkligen inte är bra för mig. Jag har nämt body checking förut, men det tål att upprepas. Det handlar om att man på olika sätt "mäter" och "utvärderar" sin kropp för att se så att det uppfyller de förväntningar man har på den. Den kan vara att man speglar sig i vissa positioner eller att man faktiskt mäter en kroppsdel. För min del handlar det både om speglingar och att på olika sätt mäta kroppen. 
 
För många innebär en spegligen att man tittar så att håret ligger rätt eller att ett plagg sitter som det ska. För många som har en ätstörning (om många andra också för den delen) handlar det istället om att se om kroppen ligger rätt i kläderna. Tex att en valk inte syns eller att magen inte putar ut för mycket. Jag vet inte hur många timmar av mitt liv jag lagt på att spegla ryggfett, armar, rumpa och dubbehaka. Verkligen waste of time. Speciellt med tanke på att speglar ljuger. Om du ägnar upprepad tid åt att titta på en specifik kroppsdel så kommer den med automatik uppfattas som större. Det finns det bevis för.
 
 
Så jag har jobbat på att inte spegla mig. Till en början täckte jag faktiskt för speglarna hemma och vände ryggen åt speglar (och fönster) som jag visste fanns. på olka platser. Idag är inte speglarna täckta, men jag speglar mig betydligt mindre. Förut använde jag min lilla spegel varje dag, för att se mig i olika vinklar. Idag använder jag den nästan aldrig. Vilket framsteg! Också detta genom KBT. 
 
Men att klämma och känna och mäta, det har jag fortfarande stora problem med. Och det är så svårt att komma åt! Man kan ju inte som men en spegel bara hänga över någonting. Utan kroppen och händerna är med hela tiden. Men jag testar faktiskt en grej nu! Jag har gjort ett armband av ett elastiskt snöre och varje gång jag kommer på mig själv med att body checka (både genom att klämma och spegla) så flyttar jag armbandet till andra handen. Än så länge är det bara ett massa flyttande, men jag har ändå fått upp ögonen för hur många gånger på en dag jag flyttar det. Jag får återkomma om hur det har gått om ett par veckor! Jag är iallafall positivt inställd, och det gör ju massor bara det. 
 
Det blev ett rätt långt inlägg idag, det blir lätt så när det är sånna komplexa saker man skriver om. Jag hoppas att mina erfarenheter kan hjälpa dig som behöver det!
 
Ta hand om er!