Jag vill prata lite om det här med känslor igen. Känslor är en naturlig del av våra liv och uttan dem vette tusan om vi skulle överleva? En känsla är en psykisk reaktion på något som har hänt eller som är på väg att hända. Det finns två sätt som en känsla kan uppkomma på: dels genom automatiska reaktioner och dels som ett resultat av det vi tänker och värderar kring det som händer eller är på väg att hända. Säg till exempel att vi möter en hungrig tiger, vi blir antaglien mycket rädda och väljer att fly för våra liv. En typiskt bra reaktion skulle jag säga. Vi kan också bli rädda av andra anledningar, till exempel rädda att förlora någon som precis varit med om en olycka. Också en helt rimlig reaktion. Sen finns det tillfällen då rädsla kan vara mer eller mindre obefogad. Som till exempel när man har en ätstörning och blir rädd när någon ställer fram en burk kakor på fikabordet. Det jag egentligen vill få sagt med dessa exempel är att en känsla, i detta fall rädsla, kan ha en massa olika ansikten beroende på vem som bär den.
 
Jag säger att det är obefogat att vara rädd för en burk kakor därför att det är mer befogat att vara rädd för en hungrig tiger. Alltså rent primitivt! Det är när vi möter tigern som vi måste bli rädda för att vi ska kunna fly för våra liv. Rent fysikt hjälper rädslan oss att fly genom att bland annat adrenalin utlöses. Ser vi en kakburk på fikabordet känns det kanske inte lika nödvändigt att få en sån reaktion. Det är ju bara en burk med kakor? Ja, men lik förbannat kommer reaktionen ändå. 
 
Jag har kommit till en punkt i livet där jag inte längre vill vara rädd för kakburkar. Jag vill inte heller se mig själv som en oälskad och värdelös människa. Jag är trött på att ständigt oroa mig och ha ångest över saker, att inte leva i nuet, att tycka att allt jag gör är dåligt. Tidigare trodde jag att det var något fel på mig, "alla andra" var ju så himla oberörda hela tiden. Så jag försökte fixa mig själv genom att trycka bort mina känslor, jag försökte le bort all ångest jag hade i kroppen. Det funkade sådär (läs inte alls), och antagligen är det en stor orsakt till att jag fick en ätstörning. Man kan inte trycka bort känslor hur länge som helst. 
 
Jag tror vi är lite lärda att hålla våra känslor för oss själva, inte vara så känsilga och dramatiska. Ta saker och ting som de kommer, inte oroa sig. Bara köra på i 200 blås och aldrig stanna och reflektera. Därför tror jag inte att jag är den enda som är lite vilse i det här med känslor. Vad är det jag känner? Vad får jag känna? Andra frågan har ett enkelt svar: du får känna precis allt. Det är din rättighet. Ingen kan tala om för dig vad som är rätt eller fel. Det är ditt liv. 
 
Andra frågan däremot, den är klurig. För mig har det länge varit svart eller vitt: man är glad eller så är man ledsen. Efter att ha gått i terapi ett tag har jag insett att spektrumet där emellan är jävligt stort. Här nedan ser du ett såkallat känslohjul som har hjälpt mig mycket att förstå mina känslor. Hjulet är grupperat i olika kategorier, som sedan är nedbrutna i flertalet känslor. Känslorna i just detta hjul är baserat på mig, men själva grunden har jag hittat genom att googla "känslohjul". 
 
 
Varje gång jag får ångest eller en stark reaktion efter en händelse så frågar jag mig själv vilka värderingar jag la i händelsen. Vidare går jag till mitt hjul och frågar mig själv vad dessa värderingar fick mig att känna. Till sist frågar jag vilka värderingar jag la i dessa känslor. Det kanske låter lite luddigt, och det förstår jag. Det tog ett tag för mig att få någorlunda kläm på det. Låt mig ta ett real life exempel: 
 
Jag kom till jobbet och bestämde mig för att gå till godisautomaten och köpa en flaska vatten. När jag stod där gick några kollegor förbi. Detta gav mig världens ångespåslag. Låt oss bena ut detta. 
 
1. Vad hände? Kollegor såg mig vid godisautomaten. 
2. Vad la jag för värderingar i detta? Jag tror att dom tror att jag går dit för att köpa godis och att de tänker att det inte är så konstigt att jag är tjock. Min värdering är att det är dåligt att köpa godis ur godisautomaten på jobbet.
3. Vad fick detta mig att känna? Jag skäms och känner ånger över att ha gått dit. Jag känner mig också orolig över att de inte ska ta mig på allvar i framtiden. Är också generad, det är pinsamt att de såg mig där.
4. Vilka värderingar lägger jag i dessa känslor? Detta är dålig känslor och såhär vill jag inte känna. Därför måste jag för all framtid undvika godisautomaten. 
 
Detta sätt att tänka och jobba med mina känslor har hjälpt mig enormt mycket. För ofta är det ju inte själva känsla som är problemet, utan hur vi värderar en händelse och en känsla, och senare hur vi reagerar på känslan. Känslor kan vi inte undvika, de är en del av vårt liv. Det är reaktionen vi kan jobba med. Så låt dig själv känna, försök förstå dina känslor och bli vän med dem. Det kommer göra ditt liv så mycket rikare. Kanske kan ett känslohjul vara ett bra hjälpmedel? Feel free att använda detta, googla fram ett eller gör ett eget! 
 
Sen är det ju ett faktum att en känsla inte varar för evigt. Det tar kanske en nanosekund att värdera en händelse, en känsla och att regera på det. Sedan förvsinner känslan. Nu tänker kanske du att "nej, det där stämmer inte! Jag kan vara ledsen en hel dag!" Ja det stämmer också, men då talar vi om begreppet sinnesstämning. Det tänkte jag ta och bena ut lite i nästa inlägg, "Vad är det jag känner? Del 2"
 
Ta nu hand om er så hörs vi! 
Anonym

Känslor är läskigt tycker jag, av den anledningen att det ligger helt utom min kontroll vad jag känner, och varför.
Det ända jag kan kontrollera, är hur jag reagerar.
Och det är fan inte lätt det häller.

Men övningen ger färdighet, och jag har övat i MÅNGA år nu, så något resultat ser jag väl iallafall.

När jag började ta tag i mitt liv, så bara för att få några sekunder extra innan jag reagerade, började jag med konsikvense analyser av vad som händer om jag reagerade som jag ville.
Det hjälpte mig, men så var jag oxå helt trasig psykiskt.

Lycka till vidare👍

Svar: Vad härligt att höra! :) Tack <3
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress