Idag har jag slagit min ätstörning i ansiktet så jävla hårt! Efter ett enbart ha kollat på serier och ätit halstabletter i 1,5 dygn blev jag lite rastlös och bestämde mig för att rensa ur min garderob. Det tog sjukt lång tid och jag blev andfådd av att typ hänga upp en galge. Men iallafall, jag satte upp 3 enkla regler för vilka plagg som fick vara kvar: 
  1. Plagget skulle passa storleksmässigt
  2. Jag skulle tycka att plagget var fint
  3. Jag skulle känna mig bekväm i plagget
Detta innebar att jag slängde alla kläder som var för stora, obekväma och som jag inte tycker var så fina. Och de som var för små! Jag bara tog alla kläder som blivit för små och skeppade iväg dem, helt ohämmat och fast besluten att inte låta dem styra mitt liv längre och ge mig dåligt samvete varje dag. Jag är så stolt över mig själv!
 
När jag var hög på känslan av att be min ätstörning dra åt helvete.  
 
Vem fan kom på idén att man ska spara plagg som är för små ihopp om att komma in i dem igen någon dag? Det är ju typ världens sämsta idé? Jag har själv haft det som "morot" för att vara hälsosam och ha "rätt vikt". För det första är den en mycket OHÄLSOSAM tanke och för det andra finns det ingen "rätt vikt". Jag vet inte hur många gånger jag blivit gråtfärdig över att fortfarande inte komma i de där byxorna eller när ett annat par börjar bli lite trånga. Jag har hatat mig själv och känt mig värdelös, varit så himla hård mot mig själv. Jag förtjänar inte det! 
 
Jag kan förstå om någon tycker att det är en bra idé att behålla ett par för trånga byxor och ha det som morot, om de känner att de kan hantera det på ett hälsosamt sätt. Det har jag inget att säga emot. Men för mig funkar det inte. Jag vill inte hata mig själv varje gång jag öppnar garderoben. Därför har jag nu valt att göra mig av med allt som är för smått och det känns fantastisk befriande! 
 
I slutändan önskar jag att jag faktiskt kan ha ett för litet plagg i garderoben utan att hata mig själv när jag ser det. För mig skulle det vara komplett frihet. Jag är inte riktigt där än, men jag känner att detta är ett stort steg i rätt riktning. För mig är detta att slå ett slag för självacceptans och att jag duger precis som jag är. 
 
Så om ni mår piss av att ha det där plagget i garderoben, SLÄNG DET och gå ut och lev livet! Alltså om ni inte är förkylda som jag är och måste ligga inne när det är 30 grader ute...
 
Ta hand om er!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress