("A post on triggers", in English below)

 

Jag kan bli så himla ledsen och upprörd när jag hör folk prata om kroppsform och dieter som att det vore det mest naturliga i hela världen. Jag vill bara skrika rakt ut och be folk att hålla käften. Men jag gör det inte. Jag försöker välja mina strider. För det är inte min uppgift att försöka övertala mänskligheten att “ditch the diet” är lösningen på alla världsproblem. Lika lite som det är någon annans uppgift att övertala mänskligheten att 5:2-dieten eller periodisk fasta är det. Men om jag känner mig obekväm med vilken riktning ett samtal leder åt så väljer jag ibland att sätta ner foten och tala om att jag inte tycker det är okej att vi pratar om det.  Och det gäller alla typer av samtalsämnen. Det är allas rätt att sätta ner foten när de känner sig obekväma i en situation. Att jag nu väljer att berätta om vad jag känner när man pratar om kroppsform och dieter är det inte för att jag tror att jag ska få alla som läser det att sluta prata om just sånt. Det är för att uppmärksamma att sådana samtalsämnen kan få människor att må dåligt. Sådan samtalsämnen leder ofta till kroppshets och kan påverka om en ätstörning löses ut eller inte. Jag vill också prata om detta för att visa att den som känner likadant som mig inte är ensam och kanske ge lite mod att säga ifrån när det behövs. Och att få förklara att det inte är DITT jobb att ta den här striden om du inte vill, utan du ska fokusera på det som får DIG att må bra. 

 

När de gäller snacket i lunchrummet på jobbet tror jag inte jag är ensam om att känna att samtalen ofta leder in på viktminskning, dieter, utmaningar om att vara sockerfri, beach 20xx osv. Jag tror inte att vi pratar om dessa saker för att med flit göra någon annan illa till mods, absolut inte. Det är nog bara så att är det något som alla har gemensamt på en arbetsplats så är det att ha en kropp, och då är det kanske inte så konstigt att man pratar om sina kroppar.  Det är nog också så att om Gunilla eller Gunnar inte kan sluta prata om sin viktnedgång handlar det troligen om stolthet och funkar som en morot för att fortsätta. Och om de försöker “hjälpa” dig handlar det säkert 9 gånger av 10 om att faktiskt vilja ditt bästa. Detta baserar jag på att jag själv har varit en sådan som pratar om sånt här i lunchrummet, men jag gör det inte längre. För jag har förstått hur mycket skada det kan göra! Alla måste få göra sin egen resa och välja sitt egna sätt att leva för att må bra. Vi behöver inte höra om vilken diet som är bäst, hur mycket kalorier vår mat innehåller och hur mycker vatten man “ska” dricka. Vill vi verkligen veta detta så kommer vi fråga, jag lovar. 

 

Allt detta var en lång inledning till det här med “triggers”. Triggers är saker som kan utlösa tex en hetsätningsattack. Saker som triggar mig kan vara att: 

 
  • höra när folk som gått ner i vikt får beröm

  • höra när folk diskuterar dieter och hur de har “funnit nyckeln till viktnedgång”. 

  • höra att det är så enkelt att gå ner i vikt, det är bara att äta mindre!

  • när folk använder uttrycket “unna sig” när de typ äter en kaka på fikarasten

  • när folk säger saker i stil med “det är okej att jag äter pizza nu, jag ska ju träna sen”

  • höra kommentarer om hur mycket eller lite kalorier någonting innehåller

  • höra när någon kommenterar någon annans kropp

Det kanske låter konstigt att hjärnan vill att jag ska äta MER när jag får höra att man borde äta MINDRE. Men oftast leder ovanstående kommentarer till att jag först inte äter alls, för att sedan hetsäta. Det är en ond cirkel.

 

Det finns även andra situationer som triggar mig, som inte har med någon annan att göra, tex att jag body checkar. Men det är ett inlägg för sig. 

 

För att sammanfatta så finns det två enkla regler att hålla sig till för att inte bidra till kroppshets och ätstörningar: 

 
  • Kommentera inte någon annans kropp. Inte ens om det är menat som en komplimang.

  • Kommentera inte någon annans mat. Undantagsfall om du tycker det ser gott ut och vill ha recept. 

 

Till sist, om att vara en god medmänniska inte är morot nog för att följa dessa regler kommer lite fakta: Ätstörningar kan leda till döden. Exempelvis är det upp till 10% av de som lider av anorexia som dör till följd av sjukdomen och hela 20% som dör i förtid genom självmord. Källorna finner du nedan.

 

 
Tack för att du läste ända hit, må gott!
 

 

I can be so upset and sad when I hear people talk about body size and diets like it was the most natural thing to do. I just want to scream and tell people to shut up. But I don’t.  I try to choose my fights. It is not my job to fight for a world where everybody are convinced that “ditch the diet” is the solution to all world issues. Just as it’s not anyone else’s job to convince the world that the 5:2 diet or intermittent fasting is the solution. But if I feel uncomfortable with the direction a conversation is taking I sometimes choose to say that I don’t want us to talk about it anymore. And that includes all topics. Everybody has the right to say stop when they’re not comfortable in a situation. The reason I now choose to talk about how I feel in certain conversations is not because I believe that that it will make people stop having these conversations. It is to create awareness, to make people understand that these kind of conversations can hurt people. These conversations can lead to body shame and eating disorders. I also want to talk about this so that people feeling like me know that they are not alone, and maybe give them some strength to speak up when needed. And to explain that it is not YOUR job to fight this war unless you want to, you should focus on making YOURSELF feel good. 


When it comes to the chatting in the lunch room at work I don’t think I am the only one feeling that the conversations often leads to discussions on weight loss, diets, challenges on being sugar free, beach 20xx etc. I don’t think that anyone is trying to hurt someone else by talking about this, absolutely not. Maybe it’s just that one thing people at work have in common is a body, so talking about our bodies might not be so strange. If Gunilla or Gunnar talks non-stop about their weight losses it is probably due to pride and wishing to stay motivated. And if they try to “help” you it is probably because they sincerely want to help you! At least 9 out of 10 times. And this i based on the fact that I myself have been one of these people. But I am not anymore. I have realized how how much damage it can create! Everyone has to make their own journey and choose their own way of living. We don’t need to hear which diet is the best, how many calories our food contain and how much water one is “supposed” to drunk. I we truly want to know this, we will ask, I promise. 


All of this was an introduction on “triggers”. Triggers are things that might trigger for example a binge eating episode. Some of the things which can trigger me are: 


  • hearing people get credit for weight loss

  • hearing people discussing diets and how they have found “the key to successful weight loss”

  • hearing how easy it is to lose weight, just eat less!

  • when people use the expression “treat myself” when they eat a cookie

  • when people excuse their eating with “I am working out later”

  • comments on how few och many calories something contains

  • comments on someone’s body 


Maybe it sounds weird that my brain says eat MORE when I hear I should eat LESS. But comments like those above leads to starving followed by binge eating. It is a vicious circle.


There are also other things triggering me, which have nothing to do with other people. For example body checking. But that is a post on its own, 


To summarize there are two simple rules to follow in order to not contribute to body shame and eating disorders: 


  • Do not ever comment anyone’s body, not even if it is meant to be a compliment.

  • Do not comment on anyone’s food. Only if you think it looks delicious and want the recipe. 


By following above rules you will make life so much easier for so many people!

 

Thank you for reading, take care!

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress