En ätsörning drabbar inte bara den som har sjukdomen, den drabbar även de närstående, och det är lätt att skuldbelägga sig själv när någon i ens närhet utvecklar en ätstörning. Med detta inlägg vill jag ge lite tröst till de som är närstående, och kanske ge lite hjälp att förstå hur någon som är drabbad ser på saken. 
 
Många som har en ätstörning är högpresterande individer som sätter stor press på sig själva. Jag tex vill göra allt för min omgivning, jag vill att alla jag bryr mig om ska må så bra som möjligt. Därför sätter jag inte alltid mig själv i första rummet. När det kommer till min ätstörning och mitt psykiska mående i allmänhet har jag alltid hållit det för mig själv eftersom jag inte velat tynga mina närstående med mer än vad de redan har att hantera. Så nu när jag faktiskt är öppen med mitt mående får jag extremt dålig samvete. Jag vill inte att någon ska gå runt med tankar som "Hade jag kunna gjort något annorlunda?" och "Varför har jag inte sett något tidigare?". Det gör att jag vill sluta mig igen, jag vill inte vara en börda. 
 
Ett halvironiskt budskap som det ändå ligger lite sanning i. 
 
Men jag har förstått nu att dessa tankar är ofrånkomliga hos någon som är närstående. Jag har även förstått att det inte är min börda att bära. Det jag måste fokusera på är mig själv och min egen process. Med det sagt innebär inte det att mina närståendes mående inte är viktigt för mig, det är det! Men det kan inte vara mitt fokusområde. Jag kan inte vara ett stöd till någon annan än mig själv i denna fråga, hur mycket jag än vill. 
 
Är man närstående är det extremt viktigt att ta till sig att det inte är endast en utlösande faktor som gör att någon drabbas av en ätstörning. Att det skulle vara något den drabbades familj har gjort eller inte gjort som utlöst ätstörningen är en myt. Det är istället en mängd olika faktorer som kan vara bidragande, och de har både med arv och miljö att göra. Känner man ändå att man mår dåligt så finns det massa hjälp att få som närstående. På Frisk&Fri:s hemsida finns det massa matnyttig, tex boken En närståendes handbok. Det finns att ladda ner som PDF och du hittar den här.
 
Jag skulle själv vilja ge några tips till dig som är närstående. Dessa tips är baserade på vad jag själv upplever och känner kring mina närstående: 
 
  • Läs på om sjukdomen! Jag som är drabbad försöker disikera sjukdomen för att förstå den så att jag kan bli frik och fri från den. Och jag är expert på min egen sjukdom. Därför blir jag sjukt provocerad när jag möts av total okunskap. Det finns hur mycket information som helst, men genom att läsa information från Frisk&Fri, KÄTS och Vårdguiden kommer man långt. Där är dessutom informationen baserad på fakta och tar hänsyn till att det finns lika många varianter av ätstörningar som det finns människor. 

  • När någon som är drabbad får proffesionel hjälp för sin sjukdom får denne den allra bästa hjälpen. Därför behövs ingen extra hemma-terapeut som analyserar problemen och försöker hitta lösningar. Det enda som behövs är någon som den drabbade kan ventilera med när och OM denne vill. Att själv ta upp och börja prata om problemen är oftast bara jobbigt. Likså att behöva förklara sjukdomen om och om igen. 

  • Gå inte runt kring oss drabbade som katten kring het gröt. Använd istället sunt förnuft och kommentera inte någon annans mat och kropp. Var som vanligt och lita på att den drabbade får den hjälp den behöver, förutsatt att personen går i behandling. 

  • Jag kan inte beskriva vikten av att aldrig någonsin kommentara någon annan mat och kropp! Prata inte heller om dieter eller viknedgång. Fokusera på det som är viktigt i livet istället. 

  • Acceptera när en drabbad tar mod till sig och sätter gränser. Det är absolut inte personligt och ett tecken på att den drabbade inte älskar dig. Det är snarare ett tecken på att den drabbade älskar sig själv och försöker lära sig mer om sig själv och vad som är viktigt för denne. Det är aldrig okej att vara elak, men försök ha lite förståelse för det som den drabbbade bär  på inombords, ibland går känslorna överstyr och saker kan låta hådare än vad det var menat. 

  • Någon som är drabbad måste få fokusera på sig själv. Om du mår dåligt pga den drabbades ätstörning så måste du söka efter hjälp hos någon annan än den drabbade. Detta betyder inte att den drabbade inte har tid för dig, det betyder bara att det som är relaterat till ätstörningen måste tas upp någon annanstans. Andra problem får ni gärna ta upp med oss. Men återigen, sätter den drabbade ner foten måste du respektera det. Det gäller i och för sig i relationen med alla människor, ätstörda eller inte. 

Detta blev ett ganska långt och intensivt inlägg. Men det är så viktigt att lyfta att den som är närstående inte ska glömmas bort och jag hoppas att inlägget hjälper den som behöver hjälp. 
 
Ta hand om er och kom ihåg att respektera varandra!
 
Anonym

Jätte bra skrivet.

Svar: Tack snälla! ❤️
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress