Dagens uppgift har varit att överleva feber och halsont. Det är typ 28 grader varmt i lägenheten, jag har ingen glass hemma och min bästis är på kollo i hos min mamma och pappa. Dessutom går jag på semester nästa vecka och har typ 1 miljard saker jag skulle vilja ha klara tills dess. En riktig skitdag med andra ord. 

 

 Hade mer än gärna haft sällskap av min bästis Klas idag!
Jag menar titta på honom, världens sötaste korv!
 

När jag skriver detta är jag ganska långt ner i ett svarta hål som äter upp all glädje jag någonsin känt (kändes väldigt poetisk, om än något överdrivet, att beskriva det så). Längre ner än vad jag varit de senaste veckorna, när jag faktiskt känt mig uppåt, motiverad och lycklig. Jag antar att mitt förkylning inte gör saken bättre. I vanliga fall när jag känner mig såhär låg försöker jag ge mig själv lite extra kärlek genom att göra någonting jag tycker om, tex promenera, gosa med Klas, ta en cykeltur eller träffa/prata med någon jag tycker om. Men nu sitter jag strandad här och vet inte riktigt vad jag ska göra för att må bättre. 

 

På ett konstigt sätt så gör detta att jag kommer till insikt med en grej. Nämligen att jag är extremt dålig på att trösta mig själv, ge mig själv kärlek och få mig själv på bättre humör. Mina metoder involverar alltid att jag gör någonting, jag flyr från mina problem. Jag tycker i och för sig att det inte är något fel med att göra saker man tycker om, det är ju typ det livet går ut på. Men det är extremt tröttsamt att hela tiden försöka hitta på saker för att fly från negativa känslor. Och vid tillfällen som dessa, när jag fysiskt inte kan fly, vore det faktiskt sjukt praktiskt att kunna trösta sig själv och ge sig själv lite kärlek. Så hur skulle jag kunna göra detta? 

 

För det första måste jag berätta för mig själv att jag inte behöver prestera något för att förtjäna min egen kärlek. Sedan kan jag fortsätta berätta hur otroligt stolt jag är över mig själv för de saker jag faktiskt HAR presterat. Jag kan också säga till mig själv att jag duger precis som jag är och att jag besitter en massa fantastiska egenskaper. Sedan kan jag ge mig själv en lång kram, det ska tydligen utsöndra en massa lyckohormon. 

 

Till sist kan jag säga till mig själv att jag inte ska pressa mig själv så hårt gällande att må bra. Jag behöver inte vara glad jämt. Det är okej att ha svackor, det är helt okej att bryta ihop och komma igen.

 

Massa kärlek till er alla (oavsett om ni har extra stort behov av det idag eller inte)!

 

 

 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress