Måndag igen och tillbaka i rutiner! Det här med rutiner tycker jag är ruksigt svårt. Iallfall att skapa nya! Jag har läst någonstans att det tar ca 3 veckor att skapa en ny rutin, men jag vet inte om det stämmer. Problemet för mig att att det mitt i rutinskapandet kommer en jäkla helg! Jag sover gärna ut på helgen, vilket innebär att allt blir förskjutet. Ibland går jag liksom inte upp och äter frukost förens 10-11 på morgonen. Ska jag då vänta på att det blir lunchtid? Ja inte vet jag, det är något jag får ta upp på mitt nästa samtal på Länsät. 
 
Jag har gått på Länsät (Länsenheten för ätstörningar) i Gävle sedan april i år. Jag gjorde en egenamälan dit efter att min läkare jag hade när jag bodde i Ludvika tyckte att jag skulle göra det. Egenamälan gjorde jag över telefon och fick då tala med en sköterska, som ställde en massa frågor om varför jag trodde jag hade en ätstörning. Efter detta samtal tog det ca 2 veckor innan jag fick komma på ett fysiskt besök. Under mina två första fysiska besök genomgick jag en utredning. Under första besöket blev jag intervjuad om mitt ätbeteende, min kroppsuppfattning och hur det påverkar mitt liv. Under andra besöket fick jag svara på frågor i ett dataprogram, som skulle hjälpa till att sätta en diagnos. 
 
Dessa tre inledande samtal med Länsät var EXTREMT jobbiga. Det var i princip första gången i mitt liv jag berättade om alla mina beteenden kring mat och kropp. Och jag var så rädd att ingen skulle tro mig. Anledningen till det var nog dels att jag inte riktigt trodde på mig själv, att jag egentligen trodde att jag bara var en hypokondriker och att det egentligen handlade om dålig karaktär och "vanlig" överätning. Men redan 10 minuter in i det första fysiska samtalet sa terapeuten:
 
 
"Det är inget snack om saken, du har en ätstörning. Nu ska vi bara
se till att sätta rätt diagnos så att vi kan hjälpa dig på rätt sätt" 
 
 
Det kändes som en sten som lättade från mitt hjärta. När jag sedan var helt utredd stod diagnosen klar: Bulimia Nervosa utan självrensning
 
Efter att diagnosen var satt tog det ca 1 månad innan jag fick komma och träffa min behandlare för första gången. Sedan dess har jag varit där 1-2 gånger i veckan. I början var det mycket fokus på att matregistrera i syfte att få till en regelbundenhet i ätandet, dvs 5-6 mål om dagen. I början var det skitjobbigt, jag som varit van att svälta mig själv och vara hungrig hela dagarna. Det gick trots all ganska snabbt att få rull på regelbundenheten och hetsätningarna blev färre. Något som gjorde mig helt bestört var dock att jag kunde hetsäta trots att jag ätit bra under dagen. Min behandlare lugnade mig dock och sa att en ganska stor del av hetsätningarna faktiskt inte beror på att kroppen är desperat efter mat, utan för att man förösker fly från problem och ångest. 
 
Idag har jag minskat mina hetsätningepisoder med typ 95%, vilket jag är grymt stolt över! Jag äter regelbundet och har för det mesta mod att sätta ner foten för matdemonen som vill att jag svälter/hetsäter. Jag utesluter ingen typ av mat och min ångest kring att äta "farlig" mat är väsentligt reducerad. Men kvar är tankarna på min kropp och att jag inte duger som jag är. Så i dagsläget jobbar vi med kroppsuppfattning och självmedkänsla. Jag har dessutom fått komma till en sjukgymnast och dietist, så nu är jag faktiskt uppe i 2-3 besök i veckan. Det är ganska intensivt, plus att jag får "läxor" att göra hemma. Men för mig fungerar det, jag tycker det är skönt! 
 
Nu har ni fått en liten insikt i hur min behandling ser ut. Jag har tidigare skrivit om uppgifter jag fått, och det kommer komma mer sånt i framtiden. Om det är någon som vill veta mer om behandlingen så är det bara att höra av sig. Jag var så otroligt rädd innan jag tog kontakt, men idag är jag så glad att jag gjorde det! Jag tänkte ägna ett inlägg i framtiden åt hur jag tog mod till mig att söka hjälpen, kanske kan det inspirera någon annan som behöver det.
 
Ta hand om er!