Jag är säker på att de flesta känner sig oroliga och har ångest ibland. Man kanske oroar sig över sin ekonomi eller eller för sina barn när de ska åka på sin första resa själva. Och det är egentligen ingenting konstigt med det! Däremot är det ungefär 5% risk att man under en livstid utvecklar generaliserat ångestsyndrom (källa).
 
Generaliserat ångestsyndrom förkortas GAD efter engelskans Generalized Anxiety Disorder. De flesta andra ångestsyndrom (tex fobier och paniksyndrom) är kopplade till specifika föremål/situationer, men lider man av GAD har man dagligen återkommande ångest och orostankar. Det räcker inte att bara oroa sig mycket för att få diagnosen, utan din ångest ska vara så stark att den påverkar din tillvaro hela tiden.
 
Jag fick min diagnos när jag gick för utredning hos psykiatrin. Jag hade aldrig hört talas om detta syndrom tidigare, men när jag fick förklarat för mig vad det var föll många bitar på plats. För mig har mina dagar sedan länge plågats av oro för framtid, nutid och dåtid. Jag har alltid haft en ”film” spelandes i huvudet, en film som spelat upp scenarion som skulle kunna hända/ha hänt. Väldigt ofta är det katasttoftankar, tex att någon jag bryr mig om ska dö eller lämna mig. Det är också ”små” saker som orsaker mig oro och ångest, allt från att kassörskan på Ica ska tycka att jag är konstig till att mitt favoritschampo ska sluta säljas. Vareviga dag snurrar det i huvudet. Det medför sig en del fysiska symptom, så som huvudvärk, stela axlar och nacke, sömnproblem och magont. Och väldigt ofta känner jag mig helt dränerad och mentalt slut. Så om du frågar mig om jag vill göra något och jag säger nej är det ofta för att jag är mentalt slut och måste vila.
 
Som tur är finns det hjälp att få och det är sällan någon behöver leva med detta hela livet. Jag får för tillfället behandling för min bulimi, därför har jag och mina kontakter på psykiatrin tillsammans kommit överrens om att inte påbörja en behandling specifikt för GAD. Och det känns bra! Jag känner att den behandling jag går hjälper mig så pass mycket att en till behandling nog skulle vara överflödig. Om det ändras i framtiden åsterstår att se.
 
Under tiden försöker jag att se detta syndrom som en superkraft. Jag är nämligen en jävel på att tolka situationer och människor, vilket jag själv tycker ger mig många förmåner. Tidigare att jag alltid kopplat det jag upplever till mig själv, att jag skulle vara orsaken till att tex någon verkar vara arg. Men nu börjar jag lära mig att det sällan är så, och kan istället använda det jag känner av till min fördel och till att hjälpa människor. 
 
Superhjälte? Min egen iallafall! 
 
Det blev ett ganska långt inlägg, tack för att du orkade läsa ändå hit! Och ta hand om dig! 
 
 
Anonym

GAD låter hemskt!
Jag kan se att livet blir väldigt jobbigt då.
Jag har själv haft perioder i livet då jag levt under stor stress och oro (Kan självklart inte jämföras med GAD)
Jag fick rådet att när allt känns ohanterligt, ta en liten paus och se över läget,och fråga dig själv.
1 kan påverka situation?
Om svaret är ja, gör det.
Om svaret är nej, släpp det.
Det här har hjälpt mig massa, men det krävs en del övnig.
Jag titulerar mig numera världsmästare i att inte oroa mig.
Kanske inte funkar På GAD, men du kanske kan ha nytta av det längre fram i livet.

Svar: Superbra tips ju! Det ska jag tänka på! Vem vet, efter lite övning kanske jag kan konkurrera med dig om titeln 😉 Tack snälla för din kommentar ❤️
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress