Borta bra men hemma bäst! Nu är Klas och jag tillbaka i Sandviken, inga blommor har dött och det ska bli extremt skönt att sova i sin egen säng. Jag börjar inte jobba förens på måndag, men hade ett möte med min behandlare på Länsät i Gävle idag. Mötet gick superbra, jag äter äntligen regelbundet och känner mig väldigt positiv och motiverad.
 
Det var flera veckor sedan jag hade en hetsätningsepisod. Tankarna på att hetsäta finns fortfarande, men till en mycket mindre grad än tidigare. Det blir ju så när man äter regelbundet, då behöver inte kroppen känna stress över att få i sig mat. De gånger jag nu känner att hetsätningen hänger över mig är när jag av någon emotionell anldening behöver tröst. Men jag har blivit bättre på att trösta mig själv utan mat, så även dessa hetsätningsepisoder börjar försvinna. Viktigt för mig att komma ihåg är dock att ett återfall inte är ovanligt och skulle det ske betyder inte det att jag på något sätt har misslyckats. Vägen är ju som sällan spikrak. Vissa dagar skriker matdemonen på mig, undrar vad jag håller på med. Sådana dagar är jag riktigt låg, men än så länge har jag övertaget. 
 
Eftersom jag är en jävla stjärnelev och gör sådana framsteg är det dags för mig att få komma till en fysioterapeut och en dietist. Och det har INTE att göra med att jag ska gå ner i vikt, absolut inte. Fysioterapeuten ska hjälpa mig med min bild på min egen kropp. I dagsläget är den bilden rätt rubbad och trots att jag klarar av att äta ordentligt är det viktigt, eller ja, nödvändigt att jag får jobba på denna bit också. Jag känner att jag varje dag börjar känna mer och mer självacceptans, men jag klarar det inte själv. Så det ser jag verkligen fram emot!
 
Dietisten ska jag få komma till för att jag själv känner att det är svårt med bland annat portioner och mättnadskänsla. Jag tragglar verkligen med att få ihop lagoma portioner, jag vet inte vad som är för mycket eller för lite mat. Jag vet vad som är på tok för lite och på tok för mycket, för i dessa fall får jag fysiska reaktioner, dvs kurrande mage eller full mage. Men där emellan har jag noll koll. Jag får inte (och vill inte heller) räkna kalorier, utan meningen är att jag ska lära mig hur mycket som är lagom för mig. Det kanske är självklart för många? Men inte för mig, jag har rubbat det systemet helt med alla diverse dieter och matförbud jag haft. Som tur är finns det hjälp att få och jag tar gladeligen emot den!
 
Efter mötet idag kände jag mig så uppåt och glad! Jag blir så stolt när jag ser att jag gör framsteg och att behandligen fungerar. Jag känner mig liksom levande, som att jag äntligen börjat tillåta mig själv att leva lite. 
 
Resten av denna kväll ska Klas och jag spendera i soffan. Jag ska bara försöka rikta bort hans uppmärksamhet från min extremt intressanta resväska (som jag varken vill eller orkar packa upp idag)!
 
 
Typ det roligaste som någonsin hänt i Klas liv är att jag öppnade min resväska på golvet? 
 
Hoppas ni får en skön kväll, ta hand om er!
Anonym

Vad trevligt att du börjar må bättre!
En viktig sak att tänka på, även om du självklart inte vill ha återfall, så behöver det inte alltid vara en dålig sak.
Finns en massa lärdom att få av ett återfall, som inte kan fås på något annat sätt.
Vad kände jag innan? Vad gjorde jag innan? Vad gjorde jag inte? Listan kan göras lång.
På så sätt kan du undvika återfall, för du har svaren.

Svar: Det har du ju helt rätt i! Det ska jag bära med mig ☺️ Tack ❤️
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress