Jag har varit ätstörd i över 10 år. Det har varit 10 år fyllda av hat för min egen person och min egna kropp. Jag har varit så oerhört arg och besviken på mig själv, alltid velat vara lite bättre än vad jag varit. När jag insåg att jag faktiskt kände såhär för mig själv blev jag anklagande “varför kan jag inte ens älska mig själv?”.

 

I samhället idag har det blivit en trend att förespråka kärlek till sig själv och sin kropp. Och det tycker jag är fantastiskt! Nu tycker jag det, men tidigare gjorde jag det inte. Jag kunde bli så stressad över att människor lyckades älska sig själv, medan jag inte kunde det. Jag kände mig dålig som inte lyckades. Jag avföljde kroppspositiva konton på Instagram, eftersom jag inte tålde att se andras egenkärlek när jag själv var så uppfylld av egenhat. Jag var helt enkelt avundsjuk och lade för stor press på mig själv. Allt jag gjorde var i försök att älska mig själv, men jag lyckade inte. Istället fick försöken motsatt effekt och jag hatade mig själv ännu mer. 

 

Så jag tog en paus. En paus från sociala medier och från mina försök att älska mig själv. Istället sökte jag professionell hjälp och började arbeta med mina problem från dess kärna. Jag fick två diagnoser, bulimi och GAD, påbörjade behandling och har redan börjar förälska mig i min egen person. Mitt självförtroende är större och jag känner mig mer trygg i mig själv än vad jag någonsin har gjort.

 

Men jag älskar inte min kropp.

 

Att titta och känna på den ger mig fortfarande ångest. Jag kämpar fortfarande mot demonen som säger att jag måste bli smalare. Däremot respekterar jag min kropp. Och det är därför jag orkar slåss mot demonen, för jag respekterar att min kropp behöver mat, motion och sömn. 

 

Jag har förstått att jag inte kan gå från att hata min kropp till att älska den under loppet av en ögonblinkning. Istället är det en process som innehåller flera steg. Och dessa steg är liksom flytande och man rör sig mellan stegen hela tiden. Det är okej att inte alltid älska sin kropp. Helt ärligt är, det inte lite orealistiskt att varenda vaken minut älska sin kropp? 

 

Att ha gått från att hata min kropp till att respektera den är ett stort kliv för mig. Vissa dagar kan jag till och med acceptera den. Vad är skillnaden tänker ni? För min egen skull har jag delat upp det jag känner för min kropp i olika steg, i något jag kallar för kroppspekrtum. Trots att det är just steg som övervinns för att komma till nästa “nivå” kallar jag det ändå spektrum, just därför att man hela tiden rör sig inom spektrat. Även när man lärt sig att älska sin kropp finns det dagar då man bara lyckas respektera den. Och det är okej! 

 

 

HAT
Hat är motsatsordet till kärlek. Det finns också ett annat motsatsord, nämligen likgiltighet.
Skillnaden är att den som hatar ett objekt fortfarande känner något för det, medan
någon som är likgiltig inte bryr sig alls. Att jag hatar min kropp innebär att jag hyser
starka känslor och inte tycker att min kropp duger som den är.

 

RESPEKT
För mig innebär respekt för min kropp att jag värdesätter allt den gör för att hålla mig vid liv.
Respekten yttrar sig i att jag ger kroppen det den behöver för att fortsätta hålla mig vid liv. 

 

ERKÄNSLA
Erkänsla är att känna tacksamhet. Jag respekterar inte bara min kropp för att
den håller mig vid liv, jag tackar den för det. 

 

ACCEPTANS
När jag accepterat min kropp har jag funnit mig i hur den ser ut och vad den gör för mig.
Jag försöker inte att förändra den, utan jag tycker att den duger som den är. 

 

FRED
Efter att jag accepterat min kropp och ger den det den behöver för att må bra har jag
slutit fred med min kropp. Det betyder att både jag och min kropp är överens
med varandra, vi lever i symbios. 

 

TILLIT
Jag och min kropp är inte bara vänner längre, vi är bästa vänner. Vi litar på varandra
och behöver inte längre påminna varandra om vad vi bör göra för att må
bra tillsammans.Nästan omedvetet gör vi det vi vet att vi mår bäst av. 

 

KÄRLEK
Tilliten vi känt för varandra har övergått i kärlek och vi skulle
bestiga berg för varandra! Vi älskar varandra villkorslöst.

 

Men hur kommer man till den punkt där man verkligen älskar sin kropp? Jag vet faktiskt inte, jag är inte där än, men jag har en teori. Det är nog lite som ett förhållande till en annan människa. Först kanske man är vänner eller rent av främlingar. Med tiden byggs en respekt upp och till slut lär man känna personen på djupet och börjar verkligen uppskatta denne. Uppskattningen kanske mynnar ut i en förälskelse, en önskan om att aldrig vilja vara ifrån den andra och känslan av att denne person är den enda man vill leva med. Till slut går förälskelsen över och förhoppningsvis blir de erfarenheter man delat till äkta kärlek. Äkta kärlek handlar inte om att varje dag leva ett passionerat liv och alltid vara sams. Det handlar om respekt, tillgivenhet och tillit. Man tar sig igenom livet tillsammans och kastar inte bort kärleken så fort det blir fel. Man jobbar på förhållandet och är tacksam för de stunder man har tillsammans. Man älskar varandra. 

 

Jag börjar redan känna mig lite förälskad i mig själv, och jag är säker på att jag så småningom kommer få uppleva äkta kärlek!

 

Ta hand om er och ge er själva massa kärlek!

 
Linnéa Henkel

Jag har också svårt att älska min kropp, har dock börjat acceptera den som den är. Men har börjat med att älska min personlighet. Det är alltid en bra början 😊 jag är också förtjust i din personlighet, en väldigt fin person både inåt och utåt 🥰 // Linnéa

Svar: Du har helt fantastisk personlighet! 😍
Nathalie Schmidt

Anonym

Så här tänker jag om min kropp.

Den ska fungera till det jag vill använda den till, hur den ser ut har ingen betydelse.
Om jag skall göra några förändringar med min kropp, så är det för att den inte fungerar som sen skall.
Jag kan inte påstå att jag direkt älskar min kropp, men den fungerar för mig.
Tycker det ser ut som du lagt upp en god plan, med många små steg i rätt riktning.
Lycka till!

Svar: Det låter som att du är i harmoni med din kropp, fantastiskt! ❤️ Jag hoppas också hamna där så småningom, att hatet ska försvinna helt.
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress