Första gången jag kom i kontakt med kroppsscanning var när jag gick en kurs i mindfulness för typ 4-5 år sedan. Övningen har sedan kommit in i mitt liv vid flera tillfällen, som när jag sysslade lite med MediYoga, yoga för traumatiserade och till sist nu, i min ätstörningsbehandling. Trots att jag varit bekant med termen och vid upprepade tillfällen utfört kroppsscanning är det först nu jag förstått vilket bra verktyg det är. 

 

När jag pysslade med mindfulness och yoga var jag i ett ganska dåligt ställe. Jag förstod att något var fel och vill rätta till det, men visste inte hur. Därför provade jag en massa olika saker. Det var dieter, kurser, olika träningsformer, ja you name it. Jag hade också väldigt bråttom med att få resultat, så när jag gick in för dessa saker gjorde jag det i tron om att de snabbt skulle lösa mina problem. Men det gjorde det såklart inte. Jag hade inställningen att jag var fel och måste fixas. Idag har jag en helt annan syn på mina problem. För det första har jag hittat rotorsaken på problemet och insett att det inte alls är fel på mig! Jag är ju sjuk och har varit det länge. Jag har också fått respekt för att låta saker ta tid och jag lyckas faktiskt bromsa mig själv när jag vill springa iväg. 

 

När det gäller kroppsscanning så har jag nu förstått att det är en mycket hjälpsam metod att landa i nuet, något jag verkligen behöver. Jag är alltid upptagen i ångest, oro, har katastroftankar, planerar framtiden och funderar över det förflutna. Tidigare tänkte jag att om jag gjorde en kroppsscanning så skulle jag må bra direkt efter, och när det inte funkade förkastade jag det som hittepå och trams. Idag använder jag metoden för att landa i nuet, vara här och nu, med mig själv och min kropp. Vissa dagar har det större effekt än andra, men jag lyckas alltid bli mer medveten än vad jag var innan. 

 

För dig som inte vet vad kroppsscanning är så är det en mindfulnessövning där man går igenom alla kroppens delar, uppmärksammar dem och dess förnimmelser, en kroppsdel i taget. Vill du läsa mer om kroppsscanning finns det ett jättebra inlägg här.

 

Poletten för hur kroppsscanningen ska användas ramlade ner när min behandlare och jag talade om kroppsuppfattning. Hon bad mig att under 30 sekunder sluta ögonen och enbart fokusera på min högra arm. Efteråt frågade hon mig hur det kändes. Jag sa att det kändes som att min arm utmärkte sig från min kropp, som att den hade växt och blivit större. 

 

“Exakt! Men den har ju inte vuxit, det kan det omöjligt ha gjort på 30 sekunder, eller hur?”

 

Ja jo, det var jag ju tvungen att medge, samtidigt som jag förstod vad slutsatsen skulle bli: om jag genom att ge min arm 30 sekunder extra uppmärksamhet från resten av kroppen och det gav mig denna känsla, tänk vad det gör för alla andra kroppsdelar jag ägnar större delen av mina dagar att tänka på? 

 

Alltså, om jag går runt och tänker tex på hur stor min mage är, så kommer jag antagligen känna att den är större än vad den egentligen är. Det är så hjärnan fungerar. 

 

Men vänta, hur är det då med kroppsscanningen som ska vara så himla bra? Blir det inte motsägelsefullt att säga att jag ska göra en kroppsscanning men samtidigt inte tänka på min kropp under dagarna? Åter igen log min behandlare och sa “Nu är du sådär analytisk igen”. Hon sa också att det var en väldigt bra fråga, så jag klappade mig själv på axeln och lyssnade på hennes svar. Tydligen ligger skillnaden i vilket mindset man har. När jag går runt och tänker på min mage så har jag ett negativt mindset, och upplevelsen blir således negativ. Under en kroppsscanning går jag in med mindsetet att jag vill lära känna min kropp och vara i nuet med den, vilket är betydligt mer positivt. Så voilà! Poletten trillade ner. Kroppsscanning har inte funkat för mig tidigare eftersom jag gjort den under mindsetet att det varit fel på mig och att jag måste fixas. 

 

Jag älskar kroppsscanning, det gör mig avslappnad och det är ruskigt intressant att lära känna min kropp. Om du inte testat tidigare, kommer du göra det nu? 

 
 

Ta hand om dig ♥

 
Anonym

Jag kom i kontakt med det du kallar mindfulness, för väldigt många år sedan.
Då hette det inte ens så,jag kände igen det på din beskrivning av vad det är.
Det är ett väldigt bra verktyg.
Tänkte med på en annan sak med, om du funderar över gårdagen, och oroar dig över morgondagen, så missar du idag.
Och det är idag du lever, så missa inte livet.
Citerat en av mina absoluta favorit filosofer "i dag är min favorit dag".
Av den världsberömda filosofen Nalle puh😁

Svar: Det är så jag har börjar tänka nu! Tack för tipset om Nalle Puh, haha han är ju väldans bra 😍
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress