Allting runt omkring mig är grått. Solnedgången, skogen, människorna, allt.
Jag är likgiltig till allt. Allt utom mig själv, för mig själv hatar jag.
 
Jag har ingen aptit, allting växer i munnen på mig. Att göra vardagliga saker som att diska
eller gå i affären känns omöjligt. Jag är trött hela tiden, det spelar ingen roll hur
länge jag vilar, denna trötthet går inte att vila bort. 
 
Den gråa massan som jag befinner mig i gör att jag helt tappar tron på livet.
Meningslösheten får mig att inte vilja leva längre. Vad är vitsen?
Jag är bara en belasting för alla i min närhet.
Vem orkar vara med någon som är nedstämd jämt?
 
Varför kan jag inte bara rycka upp mig? Jag har inget att vara depreimerad över, egentligen.
Ryck upp dig! Men så fort jag försöker dra mig upp rasar jag istället djupare ner.
Vad är det för fel på mig?
 
Trots att allt är grått gråter jag massor. Oftast helt utan att veta varför.
Det bara kommer och jag kan inte sluta. Ibland hamnar jag i en hög
på golvet och lyckas inte ta mig därifrån. 
 
Bröstet smärtar och jag får ingen luft. Är detta panikångest? Jag vet inte,
men jag vill att det ska sluta! Jag upptäcker att om det smärtar någon annanstans
i kroppen så försvinner ångesten, iallfall en liten stund. 
 
 
Vad är det för fel på mig? Ryck upp dig!
 
 
Det är så otroligt svårt att försöka beskriva hur det känns att vara deprimerad. Det är så mycket som snurrar i huvudet hela tiden. Den återkommande tanken jag hade var att det var fel på mig och att jag inte dög som jag var. Jag hatade och var otroligt elakt mot mig själv. Jag led i det tysta och ville inte vara en börda för någon annan. Som tur är fanns mina nära och kära vid min sida ändå. 
 
Jag kommer ihåg att jag kände en stark identitetskris. Jag visste inte vem jag var eller vem jag ens ville vara. Jag tyckte inte att jag hade rätt att kräva något av någon och ville helst leva mitt lev efter någon annan. Någon som kunde tala om för mig hur man skulle vara. Jag kände att det inte fanns en enda sak jag var bra på och att jag inte hade någon som helst bra egenskap. Totalt jävla värdelös kände jag mig. 
 
Utöver de psykiska följde en del fysiska problem. Under en period tappade jag mycket i vikt och jag hade väldiga problem med att sova ihållande. Jag vaknade flera gånger under nätterna och hade mycket mardrömmar. Ibland vaknade jag av att jag satt upp i sängen och skrek. Inte jättepopulärt hos Klas, om ni skulle fråga honom.  
 
Hur lyckades jag ta mig ur detta? Ja, det är en bra fråga och jag har egentligen inte ett svar, utan det är flera saker som hjälpt mig. Om jag skulle spalta upp de fem viktigaste sakerna skulle listan se ut såhär:
 
 

♥ Omge dig med människor som fyller din bägare, inte som tömmer den. Energitjuvar mår ingen bra utav!

♥  Gör sånt som du tycker om och säg nej till sånt du inte har ork eller lust med. Det är okej att säga nej, men ha det inte som ursäkt för att aldrig göra någonting. Om du just nu inte tycker om att göra någonting, gör då sånt du tyckte om att göra innan depressionen!
 
♥  Ät bra mat (och GOD) och gör det regelbundet! Detta är så viktigt. Dock är det extremt svårt när aptiten tryter, men gör bara ditt bästa, det räcker. Så länge du intalar dig själv att du försöker och gör ditt bästa så ger du hjärnan beröm, vilket i sin tur hjälper. 
 
♥  Jag hatar att säga det här, men rör på dig. Det är verkligen en mirakelmedicin! Du behöver inte springa en mil eller vara på gymmet i 2h. Ta trapporna, cykla istället för att åka bil och ta promenader. Bara att vara ute i naturen har en postiv effekt i sig.
 
♥  Med risk för att låta flummig: tillåt dig själv att göra en spirituell resa. Det behöver inte innebära att du börjar gå i kyrkan eller blir yogaproffs. Men jag är ett levande bevis på att lite meditation och andningsövningar då och då faktiskt gör gott för måendet. 
 
 
 
I slutändan handlar det om att inse att man faktisk är viktig och värd att må bra! Man ska behandla sig själv som man behandlar sin bästa vän. Man ska vara sin egen bästa vän. 
 
Jag hoppas att mina tips kan hjälpa dig, även om de känns lite generella. Jag kommer ihåg att jag själv tyckte det om sånna tips. Jag kunde bli så irriterad när någon sa åt mig att röra mig mer. "Ja jag veeet, och jag försöker, med det GÅR inte!". Men till slut insåg jag att även de små sakerna jag gjorde för mig själv hjälpte, ett litet steg i taget.
 
Tack för att du ville läsa min histiora, ta hand om dig och kom ihåg att du är bra precis som du är!
 
 
 
 
 
 
 
 
Anonym

Folk som inte haft en depression,kan aldrig förstå hur det är.
Jag gled in i en lättare depression för något år sedan, låg bara på soffan och kunde inte ta mig för något.
Men sen tänkte jag, vad gjorde jag innan jag blev så här.
Och så gjorde jag det,fast jag inte ville.
Promenad,träffa vänner, bio och sådant.
Och plötsligt så började jag må bättre.
Så tipsen du har är helt riktiga.

Svar: Vad skönt att höra att du tog dig ur det ❤️ Och att vi båda är levande bevis på att det funkar!
Nathalie Schmidt

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress