Idag tänkte jag dela med mig av mina starkaste lärdommar/minnen/aha-upplevelser/situationer jag hittils haft sedan jag börjat jobba mot att bli frisk och fri från ätstörning. Ibland behöver man påminna sig själv om hur långt man kommit och hur mycket man lärt sig påvägen. Och jag tänkte passa på att dela det med er!
 
1. Innan jag började med terapi så trodde jag att jag visste allt om mig själv. Jag trodde att jag förstod mina problem och var en perfekt hemmapsykolog. Det var ju helt fel, insåg jag rätt snabbt. Jag fick till och med en syrlig kommentar av min terapeut när jag frågade vart man hittade sån fakta som hon satt inne med: "Ja det är sånt man lär sig när man är terapeut. Du kan saker om stål, jag kan saker om psykologi". Jahapp. Först störde det mig något innerligt att inte veta allt om något. För att ha haft så dålig självkänsla har jag trott rätt högt om mig själv ändå haha. Skämt åsido, det har nog mer handlat om kontrollbehov och att jag har känt att jag måste kunna precis allt för att vara värd något. Så när jag fick fundera lite på det kändes det väldigt befriande. För ärligt talat, om jag redan visste och förstod allt så hade jag väl inte behövt en terapeut? Hur som helst så gav det mig en rejäl skjuts framåt i mitt tillfrisknande när jag förstod att allt inte var svart eller vitt. 
 
2. När jag började på Länsät behövde jag börja äta regelbundet och "normalt", vilket satte stora griller i huvudet på mig. Vad är normalt?? Nu vet vi ju att det som är normalt för en person inte är det för någon annan, men vi är ju alla samma art så något slags grundläggande behov har vi alla. Eftersom jag inte riktigt litade på mina egna kunskaper (se anledning i punkten ovan) så fick jag komma till en dietist på Länsät. Jag förklarade att jag inte visste hur en dagsranson mat ska se ut och hon slängde fram en broshyr med en rubrik som var något i stil med "En dags matintag". Jag började läsa och kom igenom frukosten innan min första fråga kom: 
 
"Vadå ska man välja nåt av dom här alternativen till frukost?"
"Nej, du ska äta allt."
.....
"Men det är ju hur mycket som helst!"
 
I mina ögon var det så mycket mat! Jag hade svårt att tro på dietisten så jag var tvungen att fråga folk i min omgivning om de verkligen åt så mycket mat. Och ja, tydligen gjorde de det. Så inte nog med att jag skulle äta 5-6 gånger om dagen, jag skulle äta en bra mycket större volym än vad jag nånsin kunnat föreställa mig. I början var det så jobbigt, jag var mätt hela tiden och människor i min omgivning (som jag i efterhand har förstått själva inte har så bra relation till mat) lyfte på ögonbrynen. Så det blev ju trippelt så jobbgt: fler måltider, mer mat och ifrågasättande blickar. Men jag bestämde mig för att fixa det och idag tar jag det närmast med en klackspark (ja förutom vissa dagar då, ni vet de dagar när matdemonen skriker extra högt, men i princin med en klackspark!). 
 
3. Det här kommer nog inte som en nyhet för er, men vårt samhälle är SÅ ätstört och skönhetsindustrin tjänar stora pengar på vår sargande självkänsla. Jag visste detta redan innan, men jag förstod nog inte hur allvarligt det faktiskt var förens jag själv började bli kritiskt mot de röster som jag hela tiden försökt lyssna på och behaga. Alltså fy fan säger jag bara. Jag vågar gå så långt och säga att det inte förvånar mig om 90% av allt vi dagligen får till oss via medier och social media har att göra med hur vi kan förändra vårt yttre för att bli "bättre". Bättre på vad? Att må dåligt? Det är väl klart att man ska få måla naglarna om man vill, köpa nya kläder eller gå ner i vikt om man har anledning till det. Men man ska ju inte göra det för att någon annan säger att du kommer vara bättre om du gör det, för det är ju inte sant. 
 
4. Om man är vuxen och har ett jobb/sysselsättning eller på nåt sätt interagerar med andra vuxna människor på daglig basis så finns det endasr 3 olika samtalsämnen som är acceptala (såvida man inte är vänner): vädret, semesterplaner och viktnedgång. That's it. Okej, nu kanske jag drog det lite långt, men håll med mig om att jag inte har helt fel! Inte ens nu, efter att jag pratat öppet om mina problem, är det alla som fattat att man inte ska prata om vikt och dieter. Jag blir så trött. Men det gör att jag kan gå vidare till punkt 5. 
 
5. Det är inte mitt ansvar att frälsa någon annan. Människor kommer alltid samlas kring att prata kring dieter, tyvärr, och det är inte för mig att bära det på mina axlar. Jag måste välja mina strider och vad jag ska lägga energi på. Om någon hackar på min eller på någon annas mat säger jag ifrån. Likaså om jag bevittnar fatshaming. Men att varje dag ta diskussionen kring varför vi inte ska prata om dieter vid fikabordet/på släktkalaset/wherever är ohållbart. Varje vuxen människa har eget ansvar över sitt liv och sitt välmående. Visst, om någon ber mig om råd så har jag inga problem med det, tvärtom. Att hjälpa människor som vill göra en förändring är en av mina favoritgrejer. Men jag kan inte vara allas mat-mamma. Vill folk prata om dieter så varsågod, bara ingen annan kommer till skada under tiden. 
 
Medan jag skrivit har jag kommit på ett dussin andra saker som jag också skulle vilja berätta om, men det får bli vid ett senare tillfälle. Att ta tag i min ätstörning är det tuffaste jag gjort, men när jag ser tillbaka så har det gett mig så otroligt mycket. Det är viktigt att minnas när det kommer bakslag, för det kommer det att göra. Så var du än är i din resa önskar jag dig ett "kämpa vidare"!