Igår eftermiddag meddelande min chef att vi som kan ska jobba hemifrån. Jag tror inte ens jag behöver säga varför.. Behöver vi så får vi naturligtvis gå till jobbet, tex om vi måste undersöka ett prov eller dylikt. Men behhöver vi verkligen inte, så stannar vi hemma. Så nu sitter jag nerbäddad i soffan och skriver rapporter för fulla muggar. Någonting positivt med denna hemma-"karantän" är att jag kanske hinner ikapp med sådant som hamnar åt sidan när jag är inne på kontoret och jobbar!
 
Men över lag tycker jag inte om att jobba hemma. Det finns ingen att prata strunt med och till slut känns lägenheten klaustrofobisk. Och så det värsta, rutinerna ruckas. Mitt mellannamn är numer Skalman och jag gillar att göra vissa saker på vissa tidpunkter och dagar. Min nya grej, att gå till gymmet, kan jag inte heller göra då det också är stäng (tränar på ett gym på jobbet). Men jag försöker att äta på fasta tider och se till att få lite rörelse under dagen. Som tur är håller Yoga-studion öppen iallafall!
 
Det absolut jobbigaste i dessa tider måste jag ändå säga är stressen och ovissheten. Jag personligen är inte rädd att bli smittad, men jag vill ogärna smitta andra. Dessutom oroar jag mig för samhället, vad kommer hända? Det är så otroligt stressig och min hjärna går på högvarv när jag hela tiden matas med informaiton om viruset och dess framfart. Jag förstår inte varför folk hamstrar, men ändå förstår jag det. Det är ju helt ologiskt att hamstra toapapper, men ändå känner jag instinktivt att jag kanske borde köpa en extra rulle "ifall att", om det skulle ta slut. Mitt intellekt vet ju att det bästa är att handla efter behvov så att leverantörerna hinner fylla på. Men det är som att djuret i mig vaknar och går in i överlevnads-mode. Och det är väl inget konstigt med det kanske, men det är utmattande. Och jag skulle gissa på att jag inte är den enda som känner så. 
 
Så med det här inlägget vill jag uppmana alla som känner som jag att stanna upp och andas. Sluta läs Aftonbladet var 10e minut, lyssna på myndigheterna och behåll fokus på nuet. Fundera inte över vad som kan komma att hända, för det vet vi inte. Det är alltid bra att ha en krislåda hemma, men den behöver inte innehålla 140 rullar toapapper, 100 kg makaroner och 500 tabletter Alvedon. På den här hemsidan (som drivs av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) kan man se vad som verkligen borde ingå i en krislåda. Kom ihåg att äta ordentligt, röra på dig, vila och att ha kul emellanåt, så ska du se att du kommer klara av detta galant!
 
Nu ska jag återgå till mitt jobb! Ta hand om er!